Termometern visar ett par plusgrader mitt på dagen i solen. Meteorologerna hävdar bestämt att "våren" har kommit. Somliga tar denna information till sitt hjärta och menar att det är hög tid att sätta igång med grillsäsongen. Att det sedan är någon minusgrad och isande kall Östersjövind på kvällen när man drar igång grillen spelar ingen som helst roll. När jag åtagit mig det hedervärda uppdraget att tända grillen (ingen annan verkade inse att klockan närmade sig sju och de unga männen som invaderat Anders lägenhet snart skulle bli utsvultna och griniga (speciellt en viss tiger)) stapplade jag huttrande in i köket och överlät grillandet till folk bättre lämpade för detta ändamål. Jag menar då i första hand Fredrik i egenskap av Mästerkock och Varmblod, och i andra hand vem som helst som är dum nog att trotsa kylan för att få i sig en bit kött.

Under tiden det grillades satt jag i köket och språkade med Johanna, åt chips och försökte förgäves få Anders att förstå allsmäktigheten hos en allvetande skräphög. Dvs jag. Då och då skuttade ett kex eller en tiger förbi med eller utan ett tåg med två lok och tre vagnar.

När Mästergrillarna utfört sin syssla (utan att klaga det minsta på väderleken) tryckte vi alla ihop oss runt soffbordet för att avnjuta en delikat måltid. Heja Mästergrillarna!

Efter maten började somliga bli lite trötta så det var dags att cykla hem. Eftersom Freddans cykel är helt omöjlig att cykla på (detta undersökte jag på vägen ner till stan) fick jag ta cykeln med den femton kilo tunga tigern. I uppförsbacke. Motvind var det säkert också. Blir trött bara jag tänker på det... Men det var det helt klart värt! Vi hade en jättetrevlig kväll! Tack Anders!