Jag har aldrig haft någon riktig idol i mitt liv, har aldrig tapetserat väggarna med plancher eller så. I gymnasiet tog jag dock Di Leva till mitt hjärta och han är nog det närmaste idol jag har haft. Nu när den hysterin har lagt sig kan jag fnissa (eller gapflabba) åt hur jag, med gröna bilen proppfull av folk som inte alls hade samma musiksmak som jag, körde runt i stan med "Naked number one" på högsta volym.

Vad har då Thomas Di Leva med konståkning att göra? Ingenting alls vad jag vet. Min andra idol, däremot har ALLT med det att göra. Jag har nog aldrig haft något emot att kolla på konståkning, men från den dagen jag såg Gwendal Peizerat och Marina Anissina var jag FAST! Gwendal såg enligt mig ut precis som den där riddaren som kommer ridande på sin vita springare och ska rädda prinsessan. Yum! Och när han och Marina graciöst schvishade fram över isen var det helt magiskt.... Så gissa om jag blev SUR när dom meddelade att dom, efter att ha fått sin OS-guldmedalj i Salt Lake City 2002, skulle sluta tävla... Jag tappade det mesta av mitt intresse för sporten och höjer idag knappt på ögonbrynen när jag hör att det är dags för tävlingar igen...

Idag har jag dock upptäckt att konståkning kan vara rätt roligt! Kolla här bara :D