Jaha, här vaknar man upp med lunginflammation, tänkte jag. Hade bara sovit 5 timmar och upptäckte att det var helt omöjligt att ligga på något sätt utan att det gjorde ont i bröstet. Jag gick upp och konsulterade datorn. Jodå, smärtor i bröstet var ju ett typiskt symptom, dessutom borde jag dock ha feber och hosta vilket ju inte var fallet, men det kändes bara som en tidsfråga.

Ringde Sjukvårdsupplysningen och medan jag väntade på att dom skulle ringa tillbaka började jag så smått att planera min begravning, samtidigt som jag kollade lite hur illa det egentligen var ställt. Andas djupt gick rätt bra, däremot att böja sig fram och plocka upp saker från golvet var en fruktansvärt dum idé. Knivhugg i bröstet från alla håll.

Sköterskan från Sjukvårdsupplysningen ringer och mina lunginflammationsfantasier får ett abrupt slut. Jag överansträngde mig antagligen när jag spelade tennis i onsdags. "Ät panodil eller ipren och hör av diig på måndag om besvären fortsätter..." Hypokondrisk? Jag?