Det här kommer att bli ett långt inlägg.

Chefen på stadsbibblan ringde häromdagen och undrade om jag kunde tänka mig att följa med ordinarie bibliotekarie till fängelset idag. Hon ville nämligen att jag skulle kunna hoppa in som vikarie vid behov. Åkej visst, tänkte jag. Det kan jag väl.

Jag träffade S utanför vid halv tre. Vi gick in till "bibblan", fyllde en vagn med böcker och körde iväg med den till två avdelningar. När vi kom tillbaka till bibblan tömde vi vagnen, fixade lite återlämningar och reservationer. Vid halv fem säger S: Ja, du vet om att jag ska gå nu va? E sa väl till dig att du skulle vara ensam på slutet?

Ehhh... liksom.... näej!? Det var inget som jag hade blivit informerad om... Självklart blev jag aningens sur på detta, att inte ens bli tillfrågad om jag kunde tänka mig att vara ensam, speciellt eftersom jag sist jag jobbade på fängelset (för ca tre år sen) hatade det så mycket att jag typ gick hem och grät varenda dag. Samtidigt tyckte jag inte att det var så himla jobbigt att bara sitta där på bibblan ett par timmar, så jag orkade inte bråka om det. Mellan 5 och 7 skulle  det komma ett gäng "trevliga" herrar som inte skulle vara speciellt påfrestande. Det lät inte så krångligt.

S gick hem och jag blev kvar. Satt och väntade på dom där killarna som skulle komma och tänkte ilskna tankar ett tag. Funderade på att söka jobb i Linköping istället, jag menar, det finns ju folk som pendlar, det kan ju inte vara helt omöjligt. Irriterade mig också på att jag inte hade tillgång till Internet så jag inte kunde surfa in på platsbanken.


Vid sisådär halv 6, precis när jag insåg att den där spindelharpan skulle gå käpprätt åt helsike, behagade de väntade besökarna dyka upp. Då blev det en himla massa action på en gång när 10-15 pers skulle lämna tillbaka, låna och beställa en massa. Ungefär vid kvart över 6 tassade de iväg och lämnade mig åter ensam i biblioteket. Jag fixade lite med de återlämnade böckerna och skrev lite lappar till S.

Kvart i 7 tyckte jag att det var dags att bege mig hemåt och jag letade upp nån som satt i nåt rum och pratade i telefon och bad honom låsa bibblan. Jag tog mig igenom två dörrar (genom att vid varje dörr ringa på vakten och be honom öppna) och lämnade en beställd bok i ett postfack. Sedan funderade jag lite och tog mig igenom ytterligare en dörr. Sen funderade jag lite till och insåg att jag hade gått vilse...

Alltså, jag visste ungefär vart jag var, men alla dörrar såg typ likadana ut (gråa och tråkiga). Till slut fick jag ringa på vakten vid en dörr och säga som det var. När han fick höra min belägenhet fnissade han inte ens, vilket fick mig att fundera på hur många det egentligen är som går vilse på fängelset. Han sa åt mig att gå igenom en dörr, där det förhoppningsvis fanns lite folk på andra sidan. Det gjorde det och dom lotsade mig ut. Dom försökte INTE dölja fnissningarna...